John Mellkvist AB

PR-konsult och framtidsspanare. Har sedan 1994 haft olika roller på ett antal ledande byråer i komunikationsbranschen; Techposition, Mindmakers PR, Lowe Brindfors, Brindfors Design, Hall&Cederquist Y&R, Grow, Identity Works, SWE med flera. Har uppdragsgivare i och utanför Sverige. Föreläser om trender och framtid, skriver och medverkar regelbundet i olika medier. Född 1972.

Gör som Timberlake

Gör som Timberlake

Jag har tidigare tittat på artisterna Håkan Hellström och Veronica Maggio ur ett kommunikationsperspektiv. Nu har turen kommit till en 35-årig mångsysslare från Memphis, Tennessee.

Ett intressant sätt att analysera retorik är utifrån det överläge och underläge som finns i alla framträdanden, och där förmågan att övertyga – retorikens grundbetydelse – avgörs av hur detta förhållande hanteras i varje specifik situation. Det gäller helt enkelt att förstå när man ska framstå som familjär eller världsvan. Låt oss exemplifiera med en ledare för ett mindre land i världen. När hen talar talar till sitt folk sker det – oaktat folklig förankring – utifrån en upphöjd position. Ett överläge. Vill ledaren bli omtyckt eller omvald beror all framgång på förmågan att närma sig åhörarna, måla upp gemensamma referenser och inte minst tala ett språk som begrips och går hem. Samma sak gäller om samma ledare talar i ett sammanhang med andra, ännu mer inflytelserika ledare än sig själv. Fast med skillnaden att framträdandet då sker utifrån ett underläge. I det fallet krävs istället att inskärpa respekt och auktoritet genom att välja ett annat språk eller en annan framtoning. Kort sagt gäller det i alla framträdanden att för en stund trolla bort skillnaden i styrkeförhållanden och kommunicera med sin publik i horisontell riktning. Då blir det ofta bra.

Justin Timberlake är enligt Wikipedia ”en amerikansk sångare, dansare, låtskrivare, producent, skådespelare och affärsman”. Under Eurovison Song Contest i Stockholm visade han upp sina färdigheter i alla dessa roller. (Kan ses här, 2 tim 11 min in). Det kan vara värt att nämna att Justin inte flugit till Stockholm för att han gillar det nordiska ljuset, eller för att inspirera sina europeiska, aningen mindre etablerade artistkollegor. Han var på lanseringsturné för sin nya singel ”Can’t stop the feeling” som i sin tur ingår i den nya animerade Dreamworks-filmen Trolls. Eurovisions familjevänliga koncept och dess 200 miljoner tittare blir då en perfekt språngbräda. Men, med det sagt finns det vissa risker också. Promotionsyftet får gärna nämnas (vilket gjordes), men får aldrig resultera i att publiken upplever ett pliktskyldigt gig. Det gjorde det inte. En artist av Timberlakes storlek kan gärna uppfattas lite styv i korken, och därför hamna utanför den ”musikaliskt tillåtande” Eurovision-kontexten. Alltså hade Justin några minuter på sig att övertyga och fånga sin publik, utan att själv stjäla showen. (Han var ju en mellanakt, trots allt). Hade den krassa tittarsifferkalkylen lyst igenom någonstans, hade eftersmaken av hela tilltaget lätt kunnat bli unken. Svår balansakt. Lyckades han? 

Timberlake är ett proffs allra längst ut i fingerspetsarna och gjorde i mina ögon precis alla rätt både inför och vid sitt framträdande i Ericsson Globe. För hur stort överläge hade superstjärnan Timberlake i denna samling mer eller mindre nykläckta artister? Enormt så klart. Men istället för att markera detta genom att uppträda överlägset och stänga in sig i hotellrum och loger, valde Timberlake raka motsatsen; vänlig, tillgänglig och följsam. Han börjar med att berömma Sveriges bidrag redan innan framträdandet. Bra start. När han sedan under själva finalkvällen plötsligt gör entré i lokalen stegar han avspänt fram till Måns Zelmerlöw som i sin tur får göra en uppsluppen intervju med vad man får anta vara en av sina husgudar. När Zelmerlöw säger ”We are BFF” (Best Friends Forever) hamnar Timberlakes generösa medhåll en bra bit ifrån en tänkt reaktion från låt säga Bob Dylan – för att inte tala om den i artisthimlen svävande Lou Reed.

Timberlake ger en snygg eloge till alla deltagare och betonar att han förstår deras situation vad gäller att framföra en låt för första gången inför publik modell jättestor och avrundar den korta intervjun med att säga att han är nervös inför sitt eget framträdande. Man tror honom NÄSTAN. Men viktigast är just hur han suddar ut de artistiska avstånden och ledigt gör sig till ”en i familjen”, fyller hela platsen med en positiv energi som han sedan bär med sig in i sitt snygga, genomproffsiga nummer. Det var både imponerande och inspirerande att se.

Är du det minsta osäker på hur du ska ta dig an en (stor eller liten) publik – gör precis som Justin. Nämnde jag att han kan vara rolig också?

Ny identitet för Påhlmans

Ny identitet för Påhlmans

När ska du färga håret blått?

När ska du färga håret blått?