Drömmen om Utopia är tillbaka.
I en uppmärksammad artikel i New York Times från 4 juni skriver Wharton-professorn och TED-föreläsaren Adam Grant om hur absolut autencitet – att vara dig själv – om du inte heter Oprah Winfrey, är ett uselt kariärråd. Grants poäng bygger på att vi utvecklas effektivare genom att imitera framgångsrika beteenden hos förebilder i vår närhet. Att ”låtsas” vara någon annan tills vi blir den personen, om man så vill. En text som genast fick en del mothugg ska tilläggas, mest för att det finns så olika definitioner om av vad autencitet verkligen är. Men, budskapet ligger tveklöst i tiden. Den sanna verkligheten trängs tillbaka och ger plats åt drömmen. Och på flera plan suddas gränsen mellan de båda tillstånden ut.
Om vi börjar med att sätta scenen. Vi har den senaste tiden fått bevittna såväl humanitära- som naturrelaterade katastrofer (senast nu de overkligt stora översvämningarna i Paris och Tyskland) i en oroande omfattning. Risken för terrorattentat har bidragit till en mer nervös atmosfär i världens storstäder. Skolskjutningar och vansinnesdåd sprider sig via internet som en mörk skuggsida av den öppenhet vi fått. Detta gör alltfler av oss påminda om vår tillvaros sårbarhet. Som en följd ser vi hur många länder väljer at krypa in i sina skal. Högljudd nationalism och populism breder ut sig på flera håll i världen, gödd av aggressiv propaganda om att ta tillvara det egnas bästa. Trots att vi är många som ser all destruktivitet, finns en känsla av makt- och svarslöshet inför vad som händer. Även på politisk toppnivå, ska sägas. Detta har hjälpt till att väcka drömmen om ett drömsamhälle. Igen.
I år är det precis 500 år sedan Thomas More skrev den berömda boken ”Utopia” – en fiktiv berättelse om ett drömsamhälle, med för tiden så overkliga betingelser som religionsfrihet, sex timmars arbetsdag och utbildning för både män och kvinnor. Utopia som ursprungligen är grekiska för ”ingenstans” formulerade drömmen om en perfekt plats där alla upptänkliga förträffligheter samexisterar utan att, som i normalfallet, motverka varandra. För More själv gick det inte så bra. han kom på kant med Englands nyckfulle kung Henrik VIII, fängslades och avrättades.
Nu, ett halvt årtusende senare, ser vi en renässans för den utopiska tanken. Vi har lärt oss att visioner och tekniska innovationer kan ske snabbt och stort, vilket förflyttat både rimlighetens och möjlighetens gräns i våra huvuden. Vi har helt enkelt börjat se annorlunda på realism, där framväxten av fenomen som Virtual Reality (som i sin tidigaste form kom till redan på 50-talet), Augmented Reality och Artificial Intelligence förtjänstfullt suddar ut gränsen mellan fiktion och verklighet. Alternativa lösningar vinner mark på olika plan. Storskaliga filantropiska projekt startas allt oftare av stora privata aktörer – eller som initiativ av engagerade, enskilda individer.
New York-baserade designtänkaren Dror Benshetrits ambitiösa förslag ”Havvada” – en konstgjord ö utanför Turkiet är inte bara ett arkitekturprojekt utan kommer med en helt ny allomfattande idé om infrastruktur, med referenser till konst, vetenskap, filosofi och kultur.
Tanken om ett liv på Mars kändes overklig för bara tio år sedan, men har på kort tid övergått till frågan om vem som hinner först – Elon Musk, Richard Branson eller NASA. Och apropå Richard Branson, också på arbetsplatserna syns en strävan efter utopiska ideal. Bransons bolagskoncern Virgin experimenterar – inspirerat av Netflix – med fria arbetstider. Googles kommande huvudkontor i Mountain View, Kalifornien, formgivet av engelsmannen Thomas Heatherwick och danska Bjarne Ingels Group tar digitaljättens ständiga strävan efter en arbetsplats personalen inte vill lämna, till en ny nivå.
Heatherwicks och BIG:s ursprungliga förslag, som presenterades 2015 (men som i år fick omarbetas till en mindre ambitiöst projekt) innehöll många spännande tankar. Bland annat den att använda naturens anpasslighet (och inte andra hus som rivs och byggs om) som inspiration. En struktur helt utan tunga väggar och istället ett system av lätta, flyttbara moduler klädda i ett transparent fasadmaterial. En insikt var att vi inte vet HUR vi kommer att arbeta i framtiden, bara att det inte kommer att ske som nu – och att total flexibilitet därför måste vara nyckeln. En annan utgångspunkt var att om ett företag kräver så mycket plats som Google, har de ett ansvar att skapa ett kvarter som bjuder in allmänheten, snarare än bara ett kontor som tar den i anspråk.
Även idealen inom konst, design, mode och livsstil förändras. Efter en lång tids tal om transparens, autensitet och mätbarhet ser vi nu motreaktionen – vi längtar efter sagor, mystik och surrealism som aldrig förr. I ett samarbete mellan Art Institute of Chicago och Airbnb tidigare i år, skapades en identisk 3D-replika av Vincent Van Goghs ikoniska målning ”Sovrum i Arles” som sedan gick att hyra för 10 dollar natten. Syftet var att uthyraren, som för övrigt också var holländsk konstnär, behövde pengar till färg. Konstnärer som Salvador Dali, Man Ray och Magritte blir extra intressanta med sina drömska motiv och bisarra bildvärldar. När en av världens just nu största namn inom konsten – dansk/islänningen Olafur Eliasson – kommenterade denna sommars spektakulära utställning i Versailles slottsområde, sade han typiskt nog följande: ”The Versailles I have been dreaming up is a place that empowers everyone”.
Det plastiga som länge använts som en förklenande beskrivning, får en nytändning inom design och reklam som något spännande med uttolkare som fotograferna Lorenzo Vitturi och David La Chapelle. Sigmund Freuds tankar om drömtydning, det undermedvetnas kraft och synen på människan som en i grunden driftstyrd och irrationell varelse får ny kraft. Modet riktar blicken mot- och lånar teman från dröm- och sagovärldar – exempelvis Dolce&Gabbanas höst/vinterkollektion 2016 med inspiration från sagoklassiker som Snövit, Törnrosa och Askungen.
Varför händer allt detta nu? Ingen lätt fråga att besvara naturligtvis. Men det ligger nära till hands att likt teodicéproblemet (Hur kan det finnas en gud när det samtidigt finns så mycket ondska?) tänka att avancerad vetenskap och tekniska framsteg inte ”löste problemen” liksom att många människor känner en vilsenhet, vilket sammantaget gör att allt fler söker nya svar bortom realism och förnuft. En studie gjord av Pew Research Center visade att andelen amerikaner som var religiöst anslutna minskade från 83 procent 2007 till 77 procent 2014. Samtidigt ökade andelen som sade sig regelbundet känna någon form av andligt välbefinnande från 52 procent till 59 procent. Det sätter fingret på att det faktum att behovet av alternativa förklaringar är konstant eller ökande, samtidigt som de traditionella mötesplatserna för dessa tankar tappar mark.
Tänk om det gick att skapa ett samhälle som såg till allas bästa, och som hade den sköna drömmen istället för den hårda verkligheten som rättesnöre. Tanken kittlar allt fler av oss.
